Hur livet vänder…

Dagen var bra, riktigt mysigt… Jag satt med datorn i knät och tävlade i en massa tävlingar, svara på mejl och tänkte på hur jag vill ha det hemma. Mannen satt i fåtöljen bredvid och tittade på ”Häxornas tid”. Vi gick lite titt och tätt till tvättstugan, åt lunch och hade mysigt. Totte ligger på mina ben, katterna susar lite varstans i lägenheten… Sovrumsfönstret är öppet och släpper fisk, kall luft till vårt lilla, varma hem.  Och så loggar jag in på en community sida och ser att jag fått ett privat meddelande från en gammal vän. Öppnar det och sen… sen blir det svart. För i meddelandet står det ”Vet du att XX XX är död?”.

Hur ska man reagera? Jag kände ju henne… eller känner…eller hur ska man säga!? Vi växte upp tillsammans, på samma gata, med samma vänner, spelade basket tillsammans, gick i parallena klasser. Och nu. Nu är hon död. Endast 23 år gammal. Snabbt sökte jag upp hennes profil på sidan och läste kommentarer, en massa [*] från nära och kära och sen ett par rader från andra där jag kunde utläsa att hon tagit sitt liv. Jag vet att hon inte hade det så lätt emotionellt sett, jag vet att hon kämpade varje dag för att bli bättre, för att orka, men.. Jag förstår inte varför hon tog sitt liv 😦

Tårarna samlas innanför ögonlocken och jag vill bara skrika! Jag skulle ju till staden hon bor (bodde) i näst nästa vecka, jag skulle ju hälsa på henne, men nu… Nu är hon borta och vi hann inte ens ta farväl. Jag hann inte säga till henne hur mycket hon betydde för mig. Vad stark och modig hon var och älskad av alla, precis alla…

Spoczywaj w spokoju kochana Uleńko… [*]

Annonser

4 kommentarer

  1. Kerstin said,

    20 november, 2011 den 04:09

    Så ledsamt – livet är bräckligt och det otänkbara händer så plötsligt. Ord känns så futtiga nu men mina tankar till alla som berörs. Kramar om …

    • 20 november, 2011 den 04:43

      Ja…livet är skört, man ska ta vara på den. Gud, vilka insikter man kommer fram till när man tänker efter…. Vad glad jag är för det liv jag har!

  2. Milena said,

    20 november, 2011 den 05:31

    Sis, tak mi przykro. Czasem nie ma odopowiedzi na to, czemu to zrobila. Ale powiem Ci tyle: dla niej to bylo jedyne wyjscie, myslala ze tym pomoze wielu ludziom. Tyle ze zapomniala jak bardzo bliscy beda za nia tesknic.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: